why this

"memo" till mig själv

När man kommunicerar via internet kan man ofta kontrollera information om sig själv, man kan välja att lägga upp de snyggaste bilderna och att beskriva sina bästa sidor, självklart. (Oj det här inlägget kommer att bli rörigt och dåligt skrivet... zömnig...) Jag tycker om internet. Jag tycker att internet är bra för att hitta information och för att hålla kontakten med familj, vänner och bekanta. Men jag har svårt att tro att man kan lära känna varandra via att skriva till varandra, vare sig det är via snigelpost eller ettor och nollor. Det kan lätt bli att man beskriver en felaktig bild av sig själv, antingen att man beskriver sig som den man vill vara eller den man tror att man är. Nej att lära känna en annan människa kräver ett forum där man själv inte kan kontrollera all information man sänder ut. In Real Life (IRL), i verkligheten har jag inte kontroll över alla mina egenskaper och signaler, jag kan inte redigera mina ord i efterhand eller retuschera bort mina ovanor. Visst försöker man var sitt bästa jag, oftast i alla fall. Vi människor har liksom en död vinkel där vi inte kan se oss själva, en vinkel som bara andra kan se. Det finns en textvariant av mig, någon som jag försöker vara och vill bli men inte är (än?), men jag är inte den varianten. I textform kan jag förändra bilden av mig själv, men visst vill jag egentligen att folk ska känna mig och inte den jag ibland tror att jag är.

Flum. Skriv inte mitt i natten när man är supertrött, man är inte alls så klarsynt som man tror.

2009-09-27 @ 02:19:45 Permalink Allt Kommentarer (2) Trackbacks ()

han går aldrig förbi dig

Jag ser hur du ensam / och modlös satt dig ner / i en kamp du inte orkar kämpa mer / Om du inte får falla i Jesu armar / vems armar ska du då falla i

Din väg har känts lång / och i stormarnas land / har du famlat efter en skyddande hand / Om du inte finner ro i Jesu armar / i vems armar ska du då finna ro

Han går aldrig förbi dig / han vill evigt vara din /
Han går aldrig förbi dig / han vill evigt vara din

En smärta som bränner / sönder din kropp / i din svaghet ser du inget hopp / Om du inte kan bli hel i Jesu armar / i vems armar ska du då bli hel

Han går aldrig förbi dig - låttext av Michael Johnson
(Låten finns med på albumet Allt vi skulle kunna bli som släpptes 2005.)

2009-09-23 @ 17:49:08 Permalink Allt Kommentarer (0) Trackbacks ()

historia

Bild från en misslyckad fotosession i skolan. Jag är inte fotografen. Många år sedan.

2009-09-11 @ 12:14:03 Permalink Allt Kommentarer (4) Trackbacks ()

2001

Jag står i mörkerrummet ihop med några andra tjejer. Vi går på gymnasiet och har lektion i foto. Det är eftermiddag och vi ska gå ända till fem men läraren är schysst och brukar släppa oss en kvart tidigare så att vi inte ska behöva vänta så länge på bussen. Läraren har också haft en lång dag. Hur som helst så står vi där i mörkerrummet och försöker skapa bilder vid våra maskiner. En tjej lyssnar på radio i hörlurarna. Det doftar av kemikalier och någon använder snurrdörren för att komma ut i ljuset. Det är lugnt och ganska trevligt.

Tjejen med radion, hon är tvåbarnsmor idag, nämner något om någon byggnad som rasat i USA eller om det var flygplan som hade störtat. Varken vi eller hon som hörde nyheten förstod. Vi jobbade vidare, vi anade slutet av skoldagen. Hon upprepar nyheten efter en stund och sakta börjar vi inse att något sort och otäckt har skett. I mörkerrummet tappar man känslan för tid och rum och rätt vad det är slutar vi för dagen.

I skolans café, som jag måste passera, står nyheterna på och en av de få lärare som är kvar tittar koncentrerat på bilderna. Flygplan rätt in i byggnad. Va? Mitt i New York? Nyhetsuppläsaren, eller om det var läraren, säger något om Al-Qaida. Jag förstår inte riktigt vad som har hänt trots de rörliga bilderna och rusar vidare till bussen. Radionyheterna hörs över hela bussen som är full med människor på väg hem från jobbet eller skolan men ingen gapar eller stojar.

Väl hemma slår jag på teven och tittar. Jag tittar hela kvällen. Om och om igen ser jag husen rasa och människor fly för sina liv. Det är rök och damm. Det är panik, skräck, chock. Och död. Och hat. Vet ni vad jag kände efter att ha kollat på nyheterna i flera dagar; sorg. Än idag när jag tänker på händelsen, på det som ledde fram till den och på efterspelet som fortfarande pågår så känner jag sorg, sorg över allt hat som finns. Det river och sliter i hjärtat, rent av i själen, hur kan vi vara så onda mot varandra.

2009-09-11 @ 12:04:49 Permalink Allt Kommentarer (1) Trackbacks ()

vaken

Att inte kunna somna fast man vill och att vara pigg fast man är trött. I natt läste jag bok till kl. 5 på morgonen...

2009-09-08 @ 00:29:34 Permalink Allt Kommentarer (0) Trackbacks ()

vuxen

En dag kanske jag bor i Göteborg...

Jag tycker att det är otroligt skönt att vara vuxen. Jag är glad över att jag har familj och vänner. Önskar dock att jag kunde vara hos mina vänner och min famlj just när de behöver mig, fast jag är ju nära i cyberrymden och via telefonen.

2009-09-04 @ 20:30:47 Permalink Allt Kommentarer (1) Trackbacks ()