Utan ord, utan bilder men fullt av tankar. Vill skapa mina bilder men hinner inte. Veckans ord är övertid.

Det är en sådan dag idag. En sådan där dag då jag tänker på fel. Borde tänka på rätt. Borde tänka rätt. Och göra rätt.

"Du öppnar din hand och mättar allt levande med nåd."

(Ps 145:16)

"Grips ni av vrede, så synda inte! Tänk efter i era hjärtan under nattens vila och var stilla."

(Ps 4:5)

"Men du, människa, vem är du som går till rätta med Gud? Inte kan väl det som formas säga till den som formar det: Varför gjorde du mig sådan?"

(Rom 9:20)

"Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig, HERRE, min klippa och min återlösare."

(Ps 19:15)

"Genom stillhet och förtröstan blir ni starka."

(Jes 30:15b)

"Låt oss inte tröttna på att göra gott. Ty när tiden är inne får vi skörda, om vi inte ger upp."

(Gal 6:9)

"Den som talar av sig själv söker sin egen ära, men den som söker hans ära som har sänt honom, han talar sanning, och ingen orättfärdighet finns i honom."

(Joh 7:18)

Jag kan inte minnas senast jag var vid havet. Jag minns inte senast jag slängde mig ut i det stora blå. Antagligen var det förra sommaren. Jag är ingen båtmänniska, jag är inte uppvuxen vid havet, ingen sommarstuga vid kusten. Men igår när jag fick syn på havet var det som att återse en gammal god vän; jag blev mycket glad. Inte för att jag tänkt att jag har saknat havet men det har jag nog, fast mest har jag nog saknat att vara ledig.

Bilden från sent 40-tal föreställer en bror och hans storasyster på en Indian.