En klar natt. Himlen är mörk, men inte så mörk att jag inte kan ana skogens kontur. Stjärnorna lyser upp mörkret ovan gatulamporna. En iskall vind drar förbi och jag drar ner mössan lite till. Vinden lugnar sig en stund. Inte ens hundägarna verkar vara ute för att skåda den vackra stjärnhimlen. Suset. Jag hör vinden innan jag känner den och den här gången är den inte lika kall och avvisande utan mer som en vän som bjuder upp till dans. Trädkronorna vajar och svajar. Tänk om man kunde fånga ögonblicket. Tänk om man finge stå kvar och njuta av träddans och stjärnor.