När man kommunicerar via internet kan man ofta kontrollera information om sig själv, man kan välja att lägga upp de snyggaste bilderna och att beskriva sina bästa sidor, självklart. (Oj det här inlägget kommer att bli rörigt och dåligt skrivet... zömnig...) Jag tycker om internet. Jag tycker att internet är bra för att hitta information och för att hålla kontakten med familj, vänner och bekanta. Men jag har svårt att tro att man kan lära känna varandra via att skriva till varandra, vare sig det är via snigelpost eller ettor och nollor. Det kan lätt bli att man beskriver en felaktig bild av sig själv, antingen att man beskriver sig som den man vill vara eller den man tror att man är. Nej att lära känna en annan människa kräver ett forum där man själv inte kan kontrollera all information man sänder ut. In Real Life (IRL),  i verkligheten har jag inte kontroll över alla mina egenskaper och signaler, jag kan inte redigera mina ord i efterhand eller retuschera bort mina ovanor. Visst försöker man var sitt bästa jag, oftast i alla fall.  Vi människor har liksom en död vinkel där vi inte kan se oss själva, en vinkel som bara andra kan se. Det finns en textvariant av mig, någon som jag försöker vara och vill bli men inte är (än?), men jag är inte den varianten. I textform kan jag förändra bilden av mig själv, men visst vill jag egentligen att folk ska känna mig och inte den jag ibland tror att jag är.



Flum. Skriv inte mitt i natten när man är supertrött, man är inte alls så klarsynt som man tror.