Häromdagen köpte jag en ny kalender, en kalender för 2009. Visst känns det alltid lite speciellt att köpa en ny kalender? Den gamla är sliten och snart slut. Den nya är hel å ren, tom och knappt påbörjad. Bytet av kalender är för mig ett av de konkretaste sättet som tidens gång märks av. Vad fort tiden har gått. Vad mycket jag har gjort och vad lite jag har gjort. Så fort livet har rusat på. Inom två månader kommer den gamla kalendern att arkiveras bland alla andra slitna och skrotade år, jag menar kalendrar.