Jag har räknat och kommit fram till att jag just nu har 10 par skor (inkl. stövlar, m.m.) från svenska Vagabond. Ytterligare tre par har jag gjort mig av med (två var utslitna och ett par var för fula). Det betyder att jag har haft sammanlagt 13 par skor från Vagabond. Att jag kommer ihåg varje par skulle kunna ses som ett tecken på en osund relation till skor och till Vagabond. (Alltså de borde ju ge mig pengar för den här reklamen de får från mig, fast jag har ju inte så många läsare.)

Just nu pågår en tävling på Modett.se där man kan vinna skor från Vagabond.



Mitt första par Vagabond (i alla fall de som jag tror var mitt första par) var ett par bronsfärgade vinterkängor med mycket snörning som min mor köpte till mig. Då, i högstadiet, var kängorna de dyraste skorna som jag någonsin hade fått. Dessutom visade det sig att jag, som var ganska vanlig och otrendig, var helt rätt i tiden med mina älskade kängor. Jag hade dem länge trots att mina fötter växte en aning till. Om jag inte minns fel slängde jag dem så sent som för två tre års sedan vilket innebar att de hade varit i mina ägor i cirka tio år.

Perspektiv: Här sitter jag med mina många skor medan andra i världen varje dag tvingas kämpa för att överleva.



En lista av galenskap (ej i inköpsordning)
(1) Bronsfärgade kängor som dog (2) klumpiga platåsandaler i svart som bortskänktes (3) bruna skinnstövlar som ligger i träda (4) sportiga men tunga sandaler med gummisula (5) svarta skinnstövlar som slets ut och kastades bort (6) blåa utslitna loaferstygskor med ankarmotiv (7) svarta stövletter pompadourklack (8) svarta stövletter med pompadourkilklack (9) svarta skinnstövlar med högt skaft (10) svarta lackskor med liten kilklack och öppen tå (11) svarta pumps (12) våriga tygskor i färgen brownie (13) bruna gladiatorsandaler.

Jag har läst många av Patricia Cornwells böcker om Dr. Scarpetta och jag gillar dem. Men jag har upptäckt att när hon beskriver utseendet hos människor skriver hon inte han var en vit lång man utan bara han var en svart lång man vilket får mig att tänka att alla de karaktärer som hon inte har angivit hudfärgen på då bör vara vita i hennes huvud. Vidare funderar jag på om detta är ett medvetet val och då undrar jag varför. Men det kanske inte är medvetet. Dessutom kanske hon tänker att andra karaktärer är svarta men att det inte är viktigt för historien att skriva med det. Jag kan inte låta bli att tänka att hon kanske bara umgås med vita medelålders överklassbrudar och dessutom skriver för dem. Jag vet inte. Jag svamlar nog lite. Men som jag skrev häromdagen så har jag alltid tänkt att Mr Wesley är en svart man, jag vet faktiskt inte om Cornwell någonsin har beskrivit hans hudton. Ganska oviktigt det här.

(Bild från en sökning på Google)