Jag är ingen konstdyrkare. Av lathet går jag inte på museum även om jag ofta tänker att jag vill och borde göra det. För sex år sedan besökte jag i alla fall Seattle Art Museum där de då hade en utställning med modern mexikansk konst (tror jag) som bland annat innehöll målningar av Frida Kahlo. Se hennes målningar om du har möjlighet till det (gärna med hörlursguidning). Målningarna är utmärkta, tycker jag. Tavlor är nog bäst live.

Jag minns Estoniakatastrofen. Jag minns vad jag gjorde den 11 spetember 2001 när NY drabbades av terror. Dessa händelser var stora och otäcka. Men de har inte satt de spår i mig som branden på Hisingen i Göteborg 1998 gjorde.

Idag är det ett reportage i tidningen Göteborgs-Posten (GP) om Backabranden. I veckan är det 10 år sedan som den där diskokvällen blev en skräcknatt. Jag var ytligt bekant med en av tjejerna som omkom, vi hade idrottat i samma klubblag en kort period. Men jag kände henne inte, vi var inte vänner. Jag bodde i en grannkommun till Göteborg och kände få människor i Göteborg, tack och lov.

Jag minns inte vad jag gjorde den där morgonen. Var det en skoldag? Var det lov? Var det helg? Jag minns inte. Jag gick på högstadiet och var i samma ålder som tonåringarna på diskot. I skolan pratade vi självklart om vad som hade hänt. Jag läste tidningarna och kollade på TV-nyheterna som aldrig förr. Helt plötsligt hade nyhetsvärlden kommit så nära mig och min åldersgrupp. Jag minns nyhetsbilderna från den där natten. Jag minns bilderna från de kommande dagarna; på alla blommor, ljus, fotografier och sörjande människor. Min pappa tog med mig till "sorgområdet" efter ett par veckor. Det var en kall kväll.

Det är nästintill omöjligt för mig att läsa om brandkatastrofen utan att fälla lite tårar. Kanske får jag undvika nyheterna den här veckan som kommer. Jag drabbades inte personligen av branden men den drabbade mig ändå. Hur är det inte för de andra där ute i verkligheten, de som drabbades på riktigt? Hur tung kommer inte den här minnesveckan att bli för dem?

Vilka spår var det som jag syftade på inledningsvis? Jag noterar brandsläckningutrustning. Jag läser skylten i en samlingslokal som anger hur många människor som får vistas där samtidigt. I en ny lokal kollar jag nästan alltid efter nödutgångarna. Nödutgångsskyltar för ofta mina tankar till Backabranden.

Tänker på sol och värme när jag borde studera flitigt.

Min syster som bor over there frågade mig idag om vilka trender inom fashion som är på gång i Sverige nu. Jag insåg då att jag inte har koll alls. Lite koll brukade jag väl ha? Kanske beror det på att som sudent är det inte lika roligt att ha koll på trender om man ändå inte känner att man har råd att konsumera. Den teorin håller inte. Kanske beror det på att jag tycker att trenderna är fula eller, ve och fasa, så är jag inte tillräckligt intresserad av modetrender. Insidan är viktigare än utsidan, men om man inte har en utsida som folk kan acceptera är det svårt att visa upp insidan (så är det ju fakiskt i denna hårda och kalla värld som vi lever i).

Vilka trender är det som är på gång nu då? Alltså jag undrar inte vad gemene man/kvinna har på sig, utan vad är som komma skall.