nödutgång

Jag minns Estoniakatastrofen. Jag minns vad jag gjorde den 11 spetember 2001 när NY drabbades av terror. Dessa händelser var stora och otäcka. Men de har inte satt de spår i mig som branden på Hisingen i Göteborg 1998 gjorde.

Idag är det ett reportage i tidningen Göteborgs-Posten (GP) om Backabranden. I veckan är det 10 år sedan som den där diskokvällen blev en skräcknatt. Jag var ytligt bekant med en av tjejerna som omkom, vi hade idrottat i samma klubblag en kort period. Men jag kände henne inte, vi var inte vänner. Jag bodde i en grannkommun till Göteborg och kände få människor i Göteborg, tack och lov.

Jag minns inte vad jag gjorde den där morgonen. Var det en skoldag? Var det lov? Var det helg? Jag minns inte. Jag gick på högstadiet och var i samma ålder som tonåringarna på diskot. I skolan pratade vi självklart om vad som hade hänt. Jag läste tidningarna och kollade på TV-nyheterna som aldrig förr. Helt plötsligt hade nyhetsvärlden kommit så nära mig och min åldersgrupp. Jag minns nyhetsbilderna från den där natten. Jag minns bilderna från de kommande dagarna; på alla blommor, ljus, fotografier och sörjande människor. Min pappa tog med mig till "sorgområdet" efter ett par veckor. Det var en kall kväll.

Det är nästintill omöjligt för mig att läsa om brandkatastrofen utan att fälla lite tårar. Kanske får jag undvika nyheterna den här veckan som kommer. Jag drabbades inte personligen av branden men den drabbade mig ändå. Hur är det inte för de andra där ute i verkligheten, de som drabbades på riktigt? Hur tung kommer inte den här minnesveckan att bli för dem?

Vilka spår var det som jag syftade på inledningsvis? Jag noterar brandsläckningutrustning. Jag läser skylten i en samlingslokal som anger hur många människor som får vistas där samtidigt. I en ny lokal kollar jag nästan alltid efter nödutgångarna. Nödutgångsskyltar för ofta mina tankar till Backabranden.

Kommentarer
Postat av: ina

usch jag håller med dig. det berör mig så hemskt mycket. det känns mer nära nu än vad det känndes när branden hände. jag har fällt många tårar nu när jag läst mycket i tidningen i veckan. branddörrar frågade jag efter senast i söndags varför den var öåst, fick nästan panik av tanken på den låst och ett brinnande hus.. Kram!

2008-10-27 @ 21:52:49
URL: http://winterbarn.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0