Jag är glad. Jag borde vara nervös och orolig och nästintill vettskrämd, så som jag brukar bli inför nya saker, men nej, jag är så glad att jag inte kan vara ett nervvrak men det är klart imorgon när det börjar bli tid för det jag ska göra kommer det nog pirra lite i magen. Jag är glad. Trodde aldrig att jag kunde bli så glad över en sådan grej. Trodde inte att jag skulle gå runt och le en hel dag bara för att jag ska provträna innebandy med ett damlag. Men det otäcka (?) är ju att detta gör att den lilla stad jag befinner mig i får ett fastare grepp om mig.