pladder

Jag trampar. Jag har lånat min mammas röda cykel och rullar fram på kända gator. Här i byggden som jag är uppvuxen i. Här där så många sommrar har spenderats, här där en bit av mig finns. Det är sommar och natten är ljus och tyst och jag cyklar och försöker lyssna på tystnaden som känns så bekant som om det vore samma tystnad som alltid här. Kanske är det så att det är samma sommarljud här som alltid. Känns som om tiden står stilla här och nu som om jag kan ta en paus från själva livet, bara kliva ut ur verkligheten en stund och njuta av natthimlen som aldrig verkar vilja bli mörk.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0